Ett namn är viktigt, en del av ens identitet. Det står i tidningarna titt som tätt om föräldrar som velat döpa sina ungar till namn som inte gått igenom. Stålman, Satan, Oktober… Det finns många namn som inte är godkända, och vissa kan man kanske förstå, tills man tittar på listan för namn som godkänts! Oktober får man alltså inte heta, September däremot är godkänt! Andra namn som godkänts är Obi-vankenobi, Kaninen och Motörhead… Och idag kunde man då läsa om en liten flicka som inte får heta Metallica. Det namnet är väl helt okej kan jag tycka, även om hon kan få problem om hon växer upp och blir konsertpianist.
”Nu ska vi få höra Johann Sebastian Bachs femte konsert i G-dur framföras av Metallica...”
Men sen finns det ju faktiskt redan namn i almanackan som man kan undra över: Hervor, Irmelin, Bengt…
Allvarligt, hur tror ni att ett namn som Bengt har blivit så etablerat? Det var nån som började. Första gången nån kallades för Bengt så lät det förmodligen rätt vrickat…
”Ge dig? Du tänker väl inte kalla ungen för Bengt?!”
”Jo!”
”Satan...”
”Det tänkte jag hans bror skulle heta!”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hahahaha! Satt i kyrkan en gång och då döptes en kille till Rebell.
- I faderns och sonens och den helige andens namn, jag döper dig nu till Rebell.
..efter din far...
De kanske skulle starta ett band ihop. Rebell, Metallica o Satan. Skulle ju bli värsta Lordi.
Glöm inte Motörhead! Vilket gäng de hade blivit i mellanstadiet...
Här ska du få höra på grejer! Jag vet en.. som har döpt sin unge till...
- NÅGON
Japp, han ska heta så. Någon. Det tycker jag e jättekul. Hahaha!
Skicka en kommentar