När jag gick i skolan sköljde jag aldrig fluor. Min mamma hade läst nya rön någonstans att fluor inte skulle vara bra, så jag hade fått ett intyg för att slippa. Så när jag hörde någon klasskompis säga "Fluortanten kommer!" så innebar det veckans höjdpunkt för mig! I praktiken betydde det att jag en gång i veckan under några minuter var den enda i hela klassrummet som kunde prata. Till och med läraren sköljde nämligen fluor, som ett pedagogiskt exempel... Och detta övertag utnyttjade jag exemplariskt!
Jag hade väl hyfsat lätt att få mina bänkkamrater att börja skratta i vanliga fall, men med fluorlösning i munnen får det konsekvenser... Och stackars fröken kunde inte göra något utom att peka och försöka se förmanande ut -vilket är ganska svårt om man gurglar något samtidigt (prova gärna själva). Så delar av fluortantens hälsobringande vätska förspilldes varje vecka på grund av mig.
Om nu någon av mina forna klasskamrater från Fjällängsskolan läser det här, och vet med sig att de fått extra karies på grund av mig så vill jag så här i efterhand passa på att be om ursäkt.
Andra bloggar om: Skola, klasskompisar, klasskamrater, fluor, fluortant, fluortanten, fluorsköljning, intyg, karies, humor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar