Om kommunikation

Jag tappade den, den gick sönder, och i samma ögonblick flimrade det till framför mina ögon och jag fick svårt att upprätthålla balansen.

Jag erkänner, jag är beroende. Jag har låtit stora delar av mitt liv upptas av en portabel uppfinning tillverkad av Sony Ericsson. Vad är det som gör att vi måste vara så förbannat tillgängliga jämt och ständigt egentligen? Sitter på bussen, det plingar till någonstans i närheten, det kanske var min? Jag tar upp min mobiltelefon men ser i ögonvrån samtidigt hur tonåringen bredvid mig börjar svara på ett sms. Det var inte min. Jag och sju andra på bussen lägger besvikna ner våra mobiler igen.

Tänk när det inte fanns mobiltelefoner! Det var så mycket man gick miste om! Det hände till exempel väldigt sällan att någon svarade i telefon när de satt på toaletten.
”Hejsan! Kan du vänta lite bara?” (spolljud) ”Så. Nu är jag färdig.”
Vad säger man? ”Gick det bra?”

Jag har förstås redan köpt en ny mobil.
Och jag har kollat, den går att stänga av.