Jag hittade ett blogginlägg där man ironiskt ondgör sig över alla modebloggare, och jag får stå som avskräckande exempel på grund av det här inlägget. Detta är så roligt. Modebloggare?! Kom igen, alla som varit inom tre meters avstånd från mig kan skriva under på att mode nog inte tillhör ett av mina största intressen. Som bred-rövad norrlänning är man glad om man hittar något att sätta på sig oavsett färg och form...
Men har man valt en karriär som humorist får man nog vänja sig vid att bli missförstådd lite nu och då. Bloggaren, som för övrigt kallar sig folkilsken, avslutar sitt inlägg med en fråga:
"Min käre lilla vän! En tvångströja, det är något som tillhör forna tiders psykiatrivård. Om din kompis har garderoben full med tvångströjor, då måste jag ställa frågan: vad umgås du med för människor egentligen?"
Vad gäller den frågan kan jag säga att jag har tystnadsplikt.
Andra bloggar om: Folkilsken, mode, modebloggar, modebloggare, norrlänning, karriär, humorist, tvångströja, mode, psykiatrivård, tystnadsplikt, humor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Äsch - en del är så bokstavliga. Skulle den inställningen råda skulle vi fortfarande säga "ehuru" och stava precis som det inte låter. Språket utvecklas (även om jag personligen har mina käpphästar), och jag tycker att den nya användningen av tvångströja är ett utmärkt bidrag till ett rikare språk! När man bara måste ha något, kan man behöva ett bra, kort ord! :D
Håller med fullständigt! Visst ska man vakta på språket men lite svängrum kan man väl få... :-)
Men vilken dåre, har han verkligen läst ditt inlägg som han refererar till?
Du skriver ju hur tydligt som helst att du inte är intresserad av mode, och så kallar han dig för modebloggare?
Tvångströja är ju jättefyndigt, fast jag föredrar den gamla vanliga sorten. På något konstigt vis känner man sig lite lugnare när man inte kan röra sig, tycker jag.
*skratt*
Skicka en kommentar