Jag får för mig att jag ska följa med min pojkvän och spela innebandy med hans gäng en fredag kväll. Ett gäng vältränade killar som spelat ihop ett tag. Jag som då inte hållit i en innebandyklubba på ungefär ett decennium tycker alltså att jag skulle passa in i det gänget…
Det var lite väl optimistiskt. Jag kände mig ungefär som Marilyn Manson med ett korsstygnsbroderi.
Så här i efterhand så borde jag kanske ha värmt upp lite mer, kanske bytt om också och sen stannat hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar