The Glamourous Life 7

I denna följetong ges färsk information om det glamorösa livet som ståuppkomiker samt lite ostrukturerade tankar på vägen...

Ganska nyligen hemkommen från en lyckad turné i Stockholm. Fyra kanongig varav två på Norra Brunn, nationalscenen för svensk standup. Jobbade tillsammans med Lennie Norman och Magnus Betnér på Norra Brunn, de två mest småbittra och underbara komikerna i hela Sverige på en och samma kväll, det kan inte bli annat än lyckat! Det är alltid lika roligt att ha förmånen att få jobba med dem.

Har ni inget för er den 17 mars och råkar befinna er i närheten av Malmö kan jag varmt rekommendera ett besök på Malmö Comedy Klubb då Magnus Betnér gästspelar. Biljetter finns (fortfarande?) på Kulturcentralen 040-10 30 20.


Direktsändning:
Jag har tackat ja till att medverka i direktsänd rikstelevision. Direktsänd standup...Wow!!

Det är bara en liten detalj... Det kommer inte att finnas någon studiopublik. Framträdandet sker framför en kamera. Standup utan publik är som sommar utan sol, rostat bröd utan marmelad eller en dokusåpa utan Robert Aschberg, kort sagt -en omöjlighet!

Men jag behöver inte bekymra mig så mycket eftersom det handlar om digital-tv, i en kanal ingen varken hört talas om eller kan se, så det är rätt lugnt. Det lär inte bli någon skandal även om jag skulle anstränga mig...


Glamorösa höjdpunkter under veckan:
Fick reda på att jag tydligen är släkt med Karl den elfte. Det skulle jag vetat när jag hade historia i gymnasiet...
"Nej, det här provet kan jag inte göra, jag orkar inte det, av personliga skäl. Vi var släkt."


Folk är idioter:
När jag kom hem med tåget från Stockholm blev jag rejält osams med en busschaufför i Malmö. Sprang i kapp med bussen, med en i alla hänseenden stationär packning av storleken "hälften-hade-varit-nog". Jag kravlar mig upp på busseländet, bussen börjar köra medan jag mödosamt halar fram plånboken samtidigt som jag försöker ignorera de förmodligen permanenta ryggskador jag ådragit mig under språngmarschen. Då upptäcker jag att jag inte har något mindre än en femhundring, varpå busschauffören säger:
"Har du inte mindre? Nej, då kan jag tyvärr inte hjälpa dig."

Jag tänker: "Jag står här i din buss just nu, som förflyttar sig i en framåtriktad rörelse, jag står här med min stationära packning som du kommer få ringa en bärgningsbil om du vill flytta och du talar om för mig att du inte kan hjälpa mig?!!"

Men jag säger inte det. Jag står tyst och försöker tänka ut en lösning som inte inbegriper våld. Det ser mörkt ut. Busschauffören fortsätter:
"Nej, jag kan inte hjälpa dig. Fråga nån i bussen om de kan växla den åt dig."

Jag gör ett snabbt överslag i huvudet på hur stor andel av Skånetrafikens resenärer som kan tänkas åka omkring med en växelkassa, och hur många av dem som isåfall sitter på den här bussen. Efter detta nedslående tankeexperiment funderar jag över om jag ska ge föraren lite information om min bakgrund inom Skånetrafiken som kvalitetskontrollant och att jag förmodligen känner hans chef och gör jag inte det skulle jag säkert kunna tänka mig att lära känna honom över en middag eller två.

Men istället bestämmer jag mig för att lämna denna ondskefulla man bakom mig, jag släpar mig av bussen och ringer en taxi. Vars chaufför, visar det sig, inte har en aning om var jag bor...
"Jomen kom igen nu, Sevedsplan?! Du vet knarkkvarteren i Sofielund?"
"Jaa ja! Varför sa du inte det på en gång?"

Äntligen hemma... Så underbart!

En helt annan sak apropå "Äntligen hemma"...
Jag är så himla trött alla dessa heminredningsprogram, "Från koja till slott", "Extreme home Makeover", man ska fixa och ändra och renovera och greja. Jag har hittat ett program med ett mycket bättre koncept:
"Packat och klart!" Trivs du inte hemma så ÅK DÄRIFRÅN!
(Men inte med Skånetrafiken.)


Vad väntar härnäst?:
- Ett gig på internationella kvinnodagen för ett gäng militanta feminister. Kan bli våldsamt kul. Eller våldsamt.

Jag fyller 30 i vår. Men jag vägrar tro att livet är slut för det!! Jag vill komma ut, se mig om! Så jag ska ansöka om färdtjänst.