I denna följetong ges färsk information om det glamorösa livet som ståuppkomiker samt lite ostrukturerade tankar på vägen...
Och nu är våren äntligen här... Inte en dag för tidigt.
Det är också nu man får läsa löpsedlar i stil med "SÅ BLIR VÄDRET JUNI, JULI OCH AUGUSTI".
De menar alltså att de meterologer som vanligtvis har stora svårigheter att förutbestämma vad det ska bli för väder om fem dagar ska veta med säkerhet vad det blir för väder om sisådär fem månader! Är det bara jag här som känner mig lurad?!
(Visste ni förresten att ryska meterologer kan hamna i fängelse om de ger felaktiga prognoser? Ett yrke med goda framtidsutsikter.)
Det roliga är att folk köper tidningen i alla fall, om fem månader har de glömt det så det spelar ingen roll. Och kan kvällstidningarna tjäna pengar på det idag så tar de naturligtvis chansen. Om ni mot all förmodan köpt den tidningen, så spara den så att ni kan gå upp på Expressens redaktion en onsdag eftermiddag i augusti och säga:
"HA, ni sa att det skulle bli sol idag! Ni hade fel! Jag visste att man inte kunde lita på kvällstidningarna!!"
Och så skulle Expressens redaktionschef rycka på axlarna och säga:
"Du, vi jobbar med nyheter här, återkom om du har några."
Och så hör du dig själv säga nåt i stil med:
"Visste ni att Carolas farmor har fått tvillingar?"
"Det var en nyhet!" svarar han och så är nästa löpsedel färdig.
För idag kan ordet "nyhet" ofta omskrivas "intressant skröna utan substans men fan vad det säljer!"
Vad väntar härnäst?:
- Jag ska vara med i programmet "Kalas" i Sveriges Radio P4. Det har varit på gång länge, inspelningen gjordes på Norra Brunn i augusti, men nu är det alltså dags. Jag fick först uppgift om att programmet skulle sändas antingen 25 februari eller 1 april, beroende på vad Radiosporten bestämde sig för...Det här är sånt man inte vet. Att Radiosporten har så stort inflytande i humorbranschen. Men nu är det bestämt i alla fall. Fredag 1 april 19.30-20.00 Sveriges Radio P4.
- ett gig 8/4 på en orden. En kvinna därifrån ringde mig och sa citat
"damerna ordnar underhållningen för herrarna en gång per år och nu är det dags" slut citat.
Jag tänkte att då finns det ju faktiskt andra alternativ än en ståuppkomiker.
Jag var nyligen med i reportage i tidningen.
Jättesnyggt foto, bilden måste varit retuscherad för jag kände knappt igen mig själv!!!
Texten handlade inte heller om mig.
2005-03-29
2005-03-13
Ååååh...
...jag är så förbannat trött på informationssamhället med all sin teknik. Att man alltid ska vara tillgänglig!
När du läser det här sitter jag förmodligen någonstans mitt ute i skogen och tjurar. Med min laptop uppkopplad via satellit så jag kan läsa mina mail.
Nej, teknik är väl bra, om den används rätt. Men det är det inte alla som klarar. Det finns till exempel en kategori av människor som är absolut tvungna att ringa upp om de ser ett okänt nummer på sin nummerpresentatör, känner ni igen det?! Man svarar i telefon och hör en okänd stämma:
"Hej! Jag heter Sven Persson. Det verkar som om att nån har ringt till mig från ditt telefonnummer vid tretiden idag. Vet du nåt om det?" Jag blir så trött. Sist det hände svarade jag så här:
"Ja vi tänkte bara kolla så att allt stämmer här i din beställning av sexleksaker."Då blev killen helt perplex: "Nej, nej men då måste du ha ringt helt fel!"
"Grabben, får jag påminna dig om att det är DU som ringer..."
När du läser det här sitter jag förmodligen någonstans mitt ute i skogen och tjurar. Med min laptop uppkopplad via satellit så jag kan läsa mina mail.
Nej, teknik är väl bra, om den används rätt. Men det är det inte alla som klarar. Det finns till exempel en kategori av människor som är absolut tvungna att ringa upp om de ser ett okänt nummer på sin nummerpresentatör, känner ni igen det?! Man svarar i telefon och hör en okänd stämma:
"Hej! Jag heter Sven Persson. Det verkar som om att nån har ringt till mig från ditt telefonnummer vid tretiden idag. Vet du nåt om det?" Jag blir så trött. Sist det hände svarade jag så här:
"Ja vi tänkte bara kolla så att allt stämmer här i din beställning av sexleksaker."Då blev killen helt perplex: "Nej, nej men då måste du ha ringt helt fel!"
"Grabben, får jag påminna dig om att det är DU som ringer..."
2005-03-06
The Glamourous Life 7
I denna följetong ges färsk information om det glamorösa livet som ståuppkomiker samt lite ostrukturerade tankar på vägen...
Ganska nyligen hemkommen från en lyckad turné i Stockholm. Fyra kanongig varav två på Norra Brunn, nationalscenen för svensk standup. Jobbade tillsammans med Lennie Norman och Magnus Betnér på Norra Brunn, de två mest småbittra och underbara komikerna i hela Sverige på en och samma kväll, det kan inte bli annat än lyckat! Det är alltid lika roligt att ha förmånen att få jobba med dem.
Har ni inget för er den 17 mars och råkar befinna er i närheten av Malmö kan jag varmt rekommendera ett besök på Malmö Comedy Klubb då Magnus Betnér gästspelar. Biljetter finns (fortfarande?) på Kulturcentralen 040-10 30 20.
Direktsändning:
Jag har tackat ja till att medverka i direktsänd rikstelevision. Direktsänd standup...Wow!!
Det är bara en liten detalj... Det kommer inte att finnas någon studiopublik. Framträdandet sker framför en kamera. Standup utan publik är som sommar utan sol, rostat bröd utan marmelad eller en dokusåpa utan Robert Aschberg, kort sagt -en omöjlighet!
Men jag behöver inte bekymra mig så mycket eftersom det handlar om digital-tv, i en kanal ingen varken hört talas om eller kan se, så det är rätt lugnt. Det lär inte bli någon skandal även om jag skulle anstränga mig...
Glamorösa höjdpunkter under veckan:
Fick reda på att jag tydligen är släkt med Karl den elfte. Det skulle jag vetat när jag hade historia i gymnasiet...
"Nej, det här provet kan jag inte göra, jag orkar inte det, av personliga skäl. Vi var släkt."
Folk är idioter:
När jag kom hem med tåget från Stockholm blev jag rejält osams med en busschaufför i Malmö. Sprang i kapp med bussen, med en i alla hänseenden stationär packning av storleken "hälften-hade-varit-nog". Jag kravlar mig upp på busseländet, bussen börjar köra medan jag mödosamt halar fram plånboken samtidigt som jag försöker ignorera de förmodligen permanenta ryggskador jag ådragit mig under språngmarschen. Då upptäcker jag att jag inte har något mindre än en femhundring, varpå busschauffören säger:
"Har du inte mindre? Nej, då kan jag tyvärr inte hjälpa dig."
Jag tänker: "Jag står här i din buss just nu, som förflyttar sig i en framåtriktad rörelse, jag står här med min stationära packning som du kommer få ringa en bärgningsbil om du vill flytta och du talar om för mig att du inte kan hjälpa mig?!!"
Men jag säger inte det. Jag står tyst och försöker tänka ut en lösning som inte inbegriper våld. Det ser mörkt ut. Busschauffören fortsätter:
"Nej, jag kan inte hjälpa dig. Fråga nån i bussen om de kan växla den åt dig."
Jag gör ett snabbt överslag i huvudet på hur stor andel av Skånetrafikens resenärer som kan tänkas åka omkring med en växelkassa, och hur många av dem som isåfall sitter på den här bussen. Efter detta nedslående tankeexperiment funderar jag över om jag ska ge föraren lite information om min bakgrund inom Skånetrafiken som kvalitetskontrollant och att jag förmodligen känner hans chef och gör jag inte det skulle jag säkert kunna tänka mig att lära känna honom över en middag eller två.
Men istället bestämmer jag mig för att lämna denna ondskefulla man bakom mig, jag släpar mig av bussen och ringer en taxi. Vars chaufför, visar det sig, inte har en aning om var jag bor...
"Jomen kom igen nu, Sevedsplan?! Du vet knarkkvarteren i Sofielund?"
"Jaa ja! Varför sa du inte det på en gång?"
Äntligen hemma... Så underbart!
En helt annan sak apropå "Äntligen hemma"...
Jag är så himla trött alla dessa heminredningsprogram, "Från koja till slott", "Extreme home Makeover", man ska fixa och ändra och renovera och greja. Jag har hittat ett program med ett mycket bättre koncept:
"Packat och klart!" Trivs du inte hemma så ÅK DÄRIFRÅN!
(Men inte med Skånetrafiken.)
Vad väntar härnäst?:
- Ett gig på internationella kvinnodagen för ett gäng militanta feminister. Kan bli våldsamt kul. Eller våldsamt.
Jag fyller 30 i vår. Men jag vägrar tro att livet är slut för det!! Jag vill komma ut, se mig om! Så jag ska ansöka om färdtjänst.
Ganska nyligen hemkommen från en lyckad turné i Stockholm. Fyra kanongig varav två på Norra Brunn, nationalscenen för svensk standup. Jobbade tillsammans med Lennie Norman och Magnus Betnér på Norra Brunn, de två mest småbittra och underbara komikerna i hela Sverige på en och samma kväll, det kan inte bli annat än lyckat! Det är alltid lika roligt att ha förmånen att få jobba med dem.
Har ni inget för er den 17 mars och råkar befinna er i närheten av Malmö kan jag varmt rekommendera ett besök på Malmö Comedy Klubb då Magnus Betnér gästspelar. Biljetter finns (fortfarande?) på Kulturcentralen 040-10 30 20.
Direktsändning:
Jag har tackat ja till att medverka i direktsänd rikstelevision. Direktsänd standup...Wow!!
Det är bara en liten detalj... Det kommer inte att finnas någon studiopublik. Framträdandet sker framför en kamera. Standup utan publik är som sommar utan sol, rostat bröd utan marmelad eller en dokusåpa utan Robert Aschberg, kort sagt -en omöjlighet!
Men jag behöver inte bekymra mig så mycket eftersom det handlar om digital-tv, i en kanal ingen varken hört talas om eller kan se, så det är rätt lugnt. Det lär inte bli någon skandal även om jag skulle anstränga mig...
Glamorösa höjdpunkter under veckan:
Fick reda på att jag tydligen är släkt med Karl den elfte. Det skulle jag vetat när jag hade historia i gymnasiet...
"Nej, det här provet kan jag inte göra, jag orkar inte det, av personliga skäl. Vi var släkt."
Folk är idioter:
När jag kom hem med tåget från Stockholm blev jag rejält osams med en busschaufför i Malmö. Sprang i kapp med bussen, med en i alla hänseenden stationär packning av storleken "hälften-hade-varit-nog". Jag kravlar mig upp på busseländet, bussen börjar köra medan jag mödosamt halar fram plånboken samtidigt som jag försöker ignorera de förmodligen permanenta ryggskador jag ådragit mig under språngmarschen. Då upptäcker jag att jag inte har något mindre än en femhundring, varpå busschauffören säger:
"Har du inte mindre? Nej, då kan jag tyvärr inte hjälpa dig."
Jag tänker: "Jag står här i din buss just nu, som förflyttar sig i en framåtriktad rörelse, jag står här med min stationära packning som du kommer få ringa en bärgningsbil om du vill flytta och du talar om för mig att du inte kan hjälpa mig?!!"
Men jag säger inte det. Jag står tyst och försöker tänka ut en lösning som inte inbegriper våld. Det ser mörkt ut. Busschauffören fortsätter:
"Nej, jag kan inte hjälpa dig. Fråga nån i bussen om de kan växla den åt dig."
Jag gör ett snabbt överslag i huvudet på hur stor andel av Skånetrafikens resenärer som kan tänkas åka omkring med en växelkassa, och hur många av dem som isåfall sitter på den här bussen. Efter detta nedslående tankeexperiment funderar jag över om jag ska ge föraren lite information om min bakgrund inom Skånetrafiken som kvalitetskontrollant och att jag förmodligen känner hans chef och gör jag inte det skulle jag säkert kunna tänka mig att lära känna honom över en middag eller två.
Men istället bestämmer jag mig för att lämna denna ondskefulla man bakom mig, jag släpar mig av bussen och ringer en taxi. Vars chaufför, visar det sig, inte har en aning om var jag bor...
"Jomen kom igen nu, Sevedsplan?! Du vet knarkkvarteren i Sofielund?"
"Jaa ja! Varför sa du inte det på en gång?"
Äntligen hemma... Så underbart!
En helt annan sak apropå "Äntligen hemma"...
Jag är så himla trött alla dessa heminredningsprogram, "Från koja till slott", "Extreme home Makeover", man ska fixa och ändra och renovera och greja. Jag har hittat ett program med ett mycket bättre koncept:
"Packat och klart!" Trivs du inte hemma så ÅK DÄRIFRÅN!
(Men inte med Skånetrafiken.)
Vad väntar härnäst?:
- Ett gig på internationella kvinnodagen för ett gäng militanta feminister. Kan bli våldsamt kul. Eller våldsamt.
Jag fyller 30 i vår. Men jag vägrar tro att livet är slut för det!! Jag vill komma ut, se mig om! Så jag ska ansöka om färdtjänst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
