Ishockeytankar

Ishockey är en del av mitt liv.
Jag blev ihop med en ishockeyintresserad kille och det kom liksom på köpet. Rent praktiskt innebär det att min killes hjärna är helt avstängd i samband med en hockeymatch. Man får inget vettigt ur honom. Man kan fråga ”Vad ska vi äta?” och han svarar ”offside”.

Jag har svårt att sätta mig in i spelet, men egentligen behöver jag inte det. Sitter vi och tittar behöver jag egentligen bara lyssna på min kille.
”Oooooh” det betyder ”jävlar vilket läge”
”JAAAAAAAAAAAAA!” det betyder ”nu minsann blev det mål på rätt ställe”.
”Amen va fan?!” det betyder ”nu minsann blev det mål på fel ställe”

Jag är med i matchen!

Det jobbigaste är egentligen när hans favoritlag förlorar. Han skriker och svär och fräser. Samma visa varje gång! Det finns inget som kan göra honom på så dåligt humör som hockey. Och ändå följer han det? Jag förstår inte riktigt det. Jag har tipsat honom om att byta lag, men då sa han bara ”Amen va fan?!” och jag tänkte direkt att nu blev det minsann mål på fel ställe.

Vad är det som gör att folk blir så eldiga av sport? Och inte all sport? Varför finns det inga konståkningshuliganer?
”Vårt par gör en mycket bättre trippel salchov än ert!”
”Akta dej jävligt nog du!! Jag ger dig… 1,0!”

Andra bloggar om: hockey, ishockey, sambo, offside, hockeytermer, favoritlag, hockeylag, huliganer, konståkning, humor